Anna Lindman och Uppdrag granskning (SVT) följer upp sitt reportage från 14/2 om Filadelfiaförsamlingen i Knutby. Nya detaljer om makt, grupprocesser och våld. Men mest intressant är ändå att få ta del av hur många av de inblandade, ledare såväl som vanliga församlingsmedlemmar, nu kan se tillbaka på och berätta om vad som egentligen hände. Medverkar gör även Helena Löfgren, psykoterapeut och kunnig om sekter.
Se programmmet från 13 juni 2018 här
Ibland får man lust att tipsa om en bok man själv inte hunnit läsa. Som den här. Jag sätter den samtidigt på min önskelista: “Terror, love and brainwashing: Attachment in cults and totalitarian systems”, av socialpsykologen Alexandra Stein (Routledge 2017).
Detta efter att jag läst psykoterapeuten Helena Löfgrens recension på hemsidan för tidskriften Modern Psykologi (publicerad där 16 februari 2018).
Under rubriken “Anknytningsteori ger nytt perspektiv på sekter” beskriver hon hur Stein, med ett eget förflutet i en s k politisk sekt, skapat en modell som belyser “hur trygga, intelligenta personer med önskan om att göra gott plötsligt kan förändras och bli avstängda, undvikande och visa brist på empati, både mot omgivningen och sig själva”.
En ledare med ett vad man brukar kalla desorganiserat anknytningsmönster vill skaffa sig en garanterad anknytning till andra. Detta gör hen genom att i sin tur skapa ett desorganiserat anknytningsmönster hos följarna, oavsett vad dessa har för ursprungligt anknytningsmönster. Samma psykologiska dynamik kan ses i misshandelsförhållanden, sekter, terroristgrupper och totalitära stater som Nordkorea.
Att koppla forskning om anknytningsmönster till hur vissa personer, sannolikt lättare än andra, kan känna sig attraherade av t ex “new age” har gjorts tidigare. Då tänker man sig att personer som tidigt upplevt trauman, grav försummelse och osäkerhet i relationen till sin/sina primära vårdnadshavare, kan känna sig hemma i en världsåskådning som uppvisar vissa av de karaktäristika man är van vid. Alexandra Steins bidrag, som jag förstår det, är att hon utvidgar detta till att ett befintligt (mer stabilt) anknytningsmönster även kan raseras, tillfälligt eller permanent.
I en studie om nyandlighet/new age för några år sedan funderade jag i liknande banor. Där handlade det om hur man i mötet med en viss världsåskådning inte bara kan pressas att fungera under sin normala nivå, men även frestas därtill. I båda fallen kunde resultatet kallas “pseudopatologi”.
20 november 2015 anordnades en konferens på Nalen i Stockholm: ”Sekter och livet efter”. Arrangör var organisationen Hjälpkällan.
Medverkande gjorde bland annat psykologerna Håkan Järvå och Marianne Englund, samt psykoterapeuten Helena Löfgren. Andra talare var Zubeyde Demirörs, som berättade om hedersproblematik, Peter Svensson talade om sitt arbete med att hjälpa avhoppare från kriminella grupper, och författaren Magnus Utvik berättade om sina erfarenheter i ungdomen av en politisk sekt som förberedde väpnad revolution.
Dagen filmades och sändes senare i Sveriges Television/Utbildningsradion. Inslagen finns att se på SvtPlay/UR fram t o m 1 juli 2021:
UR Samtiden – Sekter och livet efter