Den nya andligheten beskriver en andens evolution emot fullkomning. Dock gör vi inte samma erfarenheter samtidigt. En del har kommit längre, medan andra ännu inte har kommit så långt i sin utveckling. Detta medför att det finns en naturlig hierarki mellan människor. Detta förhållande kan beskrivas som att det finns ”yngre” respektive ”äldre” själar. Ett barn som föds kan, i andligt hänseende, vara äldre än sina föräldrar. Även kulturer och folkgrupper befinner sig på olika nivåer i denna själsliga evolution. Ett folk som är inblandat i många krig, eller ett samhälle med lägre grad av rättssäkerhet eller jämlikhet, är inte lika långt kommet som de vilka är mer fredliga.

Hatkärlek?

Här kan det vara på sin plats att fundera över sådant som tidsanda. Flera författare beskriver att denna nya andlighet i hög grad är kongruent med den värld och de människor där den uppstått. Det dilemma som eventuellt kan anas bakom en del av intervjusvaren hör eventuellt till vår tid och inte specifikt till denna andliga subkultur. McWilliams (2005) beskriver att människor som sökte sig till psykoterapeutmottagningar på 60-talet hade problem som de befintliga psykologiska modeller inte kunde förklara på ett bra sätt:

”De saknade en upplevelse av inre orientering och tillförlitliga, vägledande värderingar och de började i terapi i förhoppning om att hitta en mening i livet. De kunde ytligt sett verka självsäkra, men i sitt inre sökte de ständigt bekräftelse på att de var accepterade eller beundrade eller värdefulla.” (sid 61).

De som hade dessa personer i behandling vittnade om speciella svårigheter:

”Terapeuter som hade detta slags patienter i behandling, berättade att de kände sig oviktiga, osynliga och antingen nedvärderade eller idealiserade av dem. De kände sig inte uppskattade som verkliga konkreta personer som försökte hjälpa, utan tycktes istället betraktas som utbytbara orsaker till sina klienters känslomässiga pendlingar mellan inflation och deflation.” (sid 61).

Förhärliga sig själv:

Aagaard (citerad i Arlebrand, 1992) har uttryckt: ”Det är inte Gud man söker. Man söker gudomlig kraft och makt för att övervinna människolivets svaghet, plågor och död.” (s. 213)

Kristna bedömare av nyandligheten fastnar också ofta vid den nyandliga gudsbilden och ser i denna något anmärkningsvärt:

Motiv för att ställa upp

Flera av respondenterna anger som motiv för att ställa upp i undersökningen att de tycker det vore värdefullt om dessa tankegångar blev mer kända inom vården och akademin.

De tio budorden.

Vitz (1977) skriver:

”The New Age, however, knows no law of love. In part this is because it knows no laws at all, since laws imply a law-giver.” 2218 Vitz, P. (198x). Psychology as religion

De tio budorden kan förtjäna sin plats som ett jämförelseobjekt i sådan här diskussion. De första fyra av dessa påbud angår den vertikala domänen, medan de sex sista berör nästa domän, den horisontella

De tio budorden gavs enligt bibeln på två stentavlor. På den första tavlan stod tre, på den andra sju. Tillsammans utgör dessa ”Det dubbla kärleksbudet” (Luk 10:27):

”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig; Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.

3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.

4. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.

Ett överdrivet sysslande med ”självet”, som Erikson ser hos sin tids patienter, kan bero på ”en bortträngning av längtan efter barn och ett förnekande av den känsla av förlust som blir följden” (Erikson, 1982/2004, sid.71).