Till Mount Athos kom jag aldrig
“Snowy Monastery of Saint Gregory: The monks play snowball fight like little children and enjoy the snow.
The Holy Monastery of Saint Gregory is located on the SW side of the Athos peninsula, built on a rock at a height of 30 m from the sea. It is one of the 20 monasteries of Mount Athos state and one of the 6 rock monasteries that were rebuilt and renovated on the rocks to have natural protection from pirates.“
https://www.greecehighdefinition.com/blog/snowy-monastery-of-saint-gregory
D och jag pratar om hur det var på gymnasiet, hur man kan må då, dåligt, osv. Jag var verkligen inte i bästa skick. Men deppig var jag inte. Jag gick liksom en annan väg.
Sommaren -85 hade jag i alla fall hoppat av, definitivt. Gav mig iväg på nån sorts pilgrimsresa genom Europa. Målet för resan var just munkreservatet Mount Athos. Vet inte vad jag hade för planer med det, ville nog få uppleva stället bara. Men färjan som gick dit ville inte släppa ombord mig för jag var för ung. Så tillbringade kvällen med en knepig olycklig holländare vid hans tält, kommer jag ihåg.
Såg mkt på den där resan ändå. Le Corbusiers magnifika kapell i Ronchamp! Lourdes som är en sån där vallfartsort på gränsen mellan Frankrike o Spanien. Paris, förstås. Pratade med en kille på ett tåg som skulle ta värvning i Främlingslegionen, för att komma bort från sitt kriminella liv. Från polisen också, kanske.
Findhorns trädgårdar i England. Stonehenge. Holy Island och Iona. Loch Ness, en fuktig, förtrollad kväll. Träffade nån amerikan som åkte dit varje semester, bodde på hotell, o efter frukost tog han bilen till en parkeringsplats med bra utsikt för att spana efter odjuret. London, säkert, men det minns jag inte.
En minnesvärd resa. Men ibland kan jag undra vad jag hade kunnat göra för mig själv som tonåring, om jag träffat honom idag.