Etikett: enlightenment

New Age i ett nötskal

New Age i ett nötskal

Koncentrat av ett dussin intervjuer jag gjorde 2009-2010 för ett examensarbete i psykologi. Längre sammanfattningar av intervjuerna hittar du här.

Intervjupersonernas väg fram till att omfatta den syn på livet de idag har ser olika ut. Det finns de som är uppvuxna i såväl kristna, moderat kristna som i hem där frågor om andlighet aldrig berörts, liksom i hem med en acceptans för alternativa synsätt.

Separationer från tidigare partners har i vissa fall blivit startpunkten för ett mer intensivt intresse för sådant som andlighet och personlig utveckling. Somliga kan spåra sitt intresse ändå tillbaka till barndomen och en filosofiskt lagd lärare eller inspirerande släktning. Hos någon väcktes detta intresse under en akut livskris. En seans och den information som framkom där blev för en person vändpunkten som gjorde att hon övergav en tidigare skeptisk inställning till det andliga.

Det andliga intresset praktiseras mestadels på egen hand, med sporadiska möten med likasinnade. Ett par av respondenterna uppger tillhörighet till en viss organisation. Det är möjligt att odla ett intresse för flera olika läror parallellt. I många fall har det intresse intervjuperson har idag föregåtts av studier av andra läror. Den andliga livsuppfattningen är inget som pådyvlas andra. Att vara vegetarian ses som självklart, främst utifrån ett djurrättsperspektiv.

Nära relationer i det här livet är ofta relationer som fortsatt från en tidigare existens. Rollbyten är vanliga, som att t ex en förälder i det här livet kan ha varit intervjupersonens barn i en tidigare inkarnation. Intervjupersonens egna barn kan ha varit intervjupersonens föräldrar eller syskon. Att bli förälder är inte nödvändigt, även om att få barn och vara förälder beskrivs på ett positivt sätt. Att vara fri och oberoende är ett ideal. Det kan finnas en person som individen är speciellt förbunden med över många liv, eventuellt för evigt, en så kallad ”tvillingsjäl”.

Reinkarnation och karma är den ”nyckel” som kan förklara individens öde och en förutsättning för utveckling mot fullkomlighet. Människor kan vara ”unga” eller ”gamla” i dubbel bemärkelse, dels sett till deras kronologiska ålder i det här livet, dels i förhållande till hur långt de avancerat i sin andliga utveckling. Livet är en skola. Vi är själva helt och fullt ansvariga för vårt öde. Lidandet är oundgängligt. Vi har själva planerat eller i vilket fall godkänt hur det nuvarande livet gestaltat sig. Detta gjorde vi på tröskeln till den här inkarnationen och då med ett ”vuxet” perspektiv. Utanför den här fysiska världen har alla samma ålder.

Gud är höjd över varje dualitet. Gud är varken man eller kvinna, varken ond eller god. Denna gud kan beskrivas som såväl personlig som opersonlig. Hela världen är denna gudoms kropp. Gud verkar genom naturlagarna. Varje människa utgör med sin själ en del av denna gudom. Gud kan inte direkt påverka individens öde utan är mera av en sorts administratör av individens egen karma, såväl den behagliga som den obehagliga. Teodicéproblemet får härmed sin lösning.

De institutioner som har makt och tolkningsföreträde i världen idag, såsom naturvetenskapen och kyrkan, har en begränsad förståelse för de områden de anses vara experter på. Media går ofta maktens ärenden. Allmänheten är förd bakom ljuset, t ex när det gäller besökare från andra planeter. Den gängse vården och psykoterapin kan vara värdefull, dock behöver denna ta till sig av de nyandliga perspektiven. Förståelsen för hur besvär och symptom ofta härrör från erfarenheter och trauman i tidigare inkarnationer är central. En fobi för vatten kan t ex bero på att personen drunknat i ett föregående liv. Det finns stora möjligheter att på egen hand reda ut sina problem.

Föråldrade paradigm ska ersättas eller snarare kompletteras med ett nytt, holistiskt perspektiv. Detta nya perspektiv är samtidigt en sorts essentiell kunskap eller urreligion som mänskligheten tidigare har omfattat. Djupast sett finns bara en sanning. Den nya andligheten är i mer eller mindre komplett form en representant för denna sanning.

Intresset för eller övertygelsen om denna nya andlighets riktighet är inte en religiös tro, utan liknar mera vetande. Dess påståenden är möjliga att testa i sitt eget liv och få bekräftade. Det finns många alternativa vägar till kunskap eller visshet om denna djupare sanning. Så kallade ”upplysta” personer är individer som har en självupplevd visshet om denna djupare sanning, oavhängigt av studier i detta livet. En sådan upplysning ger tillgång till detaljkunskaper på många av livets områden. Dessa individer är självskrivna lärare.

Att människor i allmänhet är omedvetna om, ointresserad av eller rentav skeptiska till dessa perspektiv är naturligt sett till deras nuvarande andliga nivå. Såväl individen som världen i stort utvecklas framåt enligt en plan. Ständig progression är garanterad. Tidsperspektivet för den enskilda individen är annorlunda. Nästa liv är inte avlägset. Döden ses i ett positivt ljus. Erfarenheter och talanger i detta liv förs vidare till nästa. På ett personligt plan är målet att utvecklas andligt och på sikt uppnå sympatisk och kognitiv suveränitet. Världen kommer att bli ett paradis i en inte alltför avlägsen framtid. Då har nationsgränserna upplösts och alla människor delar samma syn på livet. Då finns det inga krig och alla är vegetarianer.

Att vakna upp

Att vakna upp

Varje spirituell tradition verkar ha eller förespråka sin egen version av att “vakna upp”. Frälst eller Upplyst. Med stora likheter, tycks det för en lekman. En omvälvande, genomgripande erfarenhet.

Den modell jag själv är mest bekant med är den som presenterats av och traderas vidare av anhängare till den danske mystikern Martinus Thomsen. Det är ett förlopp i flera steg, med upplysningsupplevelser av allt större styrka. Först kommer det som “kosmiska glimtar”, i slutänden som ett permanent “kosmiskt medvetande”.

Sant eller inte, det kan man läsa mera om på annat håll. Jag funderar snarare på hur skeptiska eller njugga man kan vara med att erkänna sådana erfarenheter när någon vittnar om dem. Blir lite inkvisation över det hela.

Har inte så värst många exempel att bygga min spaning på. Men Sture Emby är i alla fall ett. Detta var redan på 50-talet. För tjugo, tjugofem år sedan ett annat.

Men så för några veckor sedan dök det upp en kille som var öppen med vad han upplevt och upplevde.

Vi har haft lite kontakt senaste veckorna. Inte för att jag tänker gå i god för riktigheten i det han hävdar, eller dra några metafysiska växlar a la Martinus eller någon annan enlightenment-modell på det hela. Men tycker det verkar genuint och fint faktiskt. Svårt att avfärda.

Här är några klipp från andra forum, vad jag tyckt och tänkt:

“Småtokiga, överilade projekt kan man ha när entusiasmen är hög, kalla det mani, pseudo-mani, eller något annat. En sak jag har förstått är att den här typen av genombrottserfarenhet – vad det nu handlar om, metafysik eller bara en radikal omstrukturering av psyket? – inte alltid är någon smooth ride.”

“Jag blandar som sagt inte in eventuella metafysiska aspekter, steg mot emotionell och kognitiv fullkomning, etc, i detta. Det kanske behövs, för att rätt bedöma, vad vet jag. Men hur som helst. Jag är väl bekant med Martinus Thomsens ‘stegvisa’ modell. Samtidigt vittnas det lite varstans ifrån, om starka mentala erfarenheter som för individen känns som ‘att vakna upp’. Så kan man uppleva det i en mer renodlad mani eller psykos, också. Men så finns det de som menar att det går att differentiera i detta, som en skala. Att somligt ligger närmare den psykiatriska änden, annat på andra kanten, kan te sig likartat men har ett annat förlopp, en annan prognos.

Martinusmodellen verkar lite förenklad, puritansk, kan jag tycka. För att upphovsmannen såg det så, eller för att det är så modellen traderats eller stelnat? Man behöver vara ödmjuk inför sådant här, tänker jag. Allt dylikt är omruskade, frigör energi, känslor och tankar, sedan får man se vart det landar.”

“Vad jag ville lyfta var mest att fenomenet ‘uppvaknanden’ är ju något som forskats och funderats på även långt utanför metafysiska sammanhang med tydligt uppställd utvecklingsmodell. Är verkligen novis på detta, men finns ju det som kallas Transpersonell psykologi? Som, så har jag förstått det, delvis växte fram för att en del psykologer m fl tyckte sig se att det verkade vara skillnad på ‘psykos’ och ‘psykos’.

Jag tänker att i grunden är det en radikal inre omstrukturering det handlar om. Att det främst är detta. Hur man känner för sig själv och världen och sig själv i världen.

Jag håller öppet att t ex droger i vissa fall kan ha samma funktion som kraftig katalysator för en sådan ‘omstrukturering’. Ibland i kombination med psykoterapi. Påmindes om det när såg den här dokumentären och trailern.

Kanske passar det dåligt in både i det gängse psykiatriska systemet och i martinusläran så som den traderas?”