Sprang från sanningen driven av skam
Artikel i Expressen (2017-06-16) om utmattningssyndrom. Karins personliga berättelse, och reflektioner, som har vissa beröringspunkter med temat för den här hemsidan. Individualismen, optimismen.
Tidigare kallades tillståndet ibland “utmattningsdepression”. Men det blir tydligt, i mötet med intervjupersonen, att det inte alls primärt handlar om depression (även om vissa symptom kan påminna om dem vid egentlig depression, och att det inte vore konstigt om man blev deprimerad i förlängningen). Det handlar möjligen om en personlig, psykologisk skörhet eller känslighet, i någon mån, som gör att vissa drabbas men inte andra. Men väldigt mycket handlar det om samhället, tidsandan:
“Det finns en slags norm om att man ska vara så pass rationell att man inte tar med sig jobbet hem. Men det är inte rimligt. Jag har brottats mycket med det. I dag ska varje individ vara sin egen företagsledare men det passar inte alla och det är ju inte på riktigt om du till exempel är anställd av kommunen. Det blir en slags Kejsarens nya kläder där alla anställda tar ansvar som att det var deras eget företag men egentligen har de ingen makt alls. Vi är liksom kollektivt lurade, säger socionomen som tycker att samhället måste börja ta utbrändhetslarmet på allvar, på riktigt.”