Respondenterna beskriver manligt och kvinnligt som energier, poler eller kraftkällor i tillvaron och inom varje människa och detta associeras till Carl Gustav Jungs anima och animus liksom till den taoistiska filosofins yin och yang.
Utifrån psykoanalytisk teori har uppspaltningen i de två könen traditionellt setts som en fundamental och strukturerande princip, något som den uppväxande individen behöver förhålla sig till och på ett eller annat vis försonas med. Detta bejakas på sätt och vis av respondenterna. Synen på manligt och kvinnligt är essentiell. Utifrån feministisk teori liknar detta måhända mest av allt ett särartstänkande. Samtidigt betonas hur alla människor innehåller båda sidorna och att vi håller på att förvandlas på ett fundamentalt vis. I den meningen samsas inom den nyandliga världsåskådningen en både konservativ och en mer radikal eller exotisk uppfattning om manligt och kvinnligt med varandra.
Löwendahl (2002), i sin intervjustudie bland annat om genus inom new age, konstaterar att synen på manligt och kvinnligt är polariserat i hennes material. Sådant ses som givna kategorier. Män uppfattas som logiska och rationella, medan kvinnor är känsliga och intuitiva. Informanterna framhåller kvinnligt framför manligt, att det förra är mer centralt för det andliga sökandet. Författaren kommer till slutsatsen, att medan hos en författare som Simone de Beauvoir det är kvinnan som är ”det Andra könet”, så råder bland hennes informanter den motsatta uppfattningen: Här är det mannen som är ”den Andre”.
I föreliggande studie förenas intervjupersonerna i en kritik av de ”maktens män” som dominerar inom vetenskap, kyrka, politik, med mera. Det går dock att spekulera i att medan detta för kvinnorna kan ha ett i högre grad emancipatoriskt motiv, så fyller motståndet för männen en annan funktion eller får andra effekter.
