Inte bara inom nyandlighet/new age man kan få uppleva sådant besynnerligt tydligen.
“Returning home to Halifax and his family, Mukpo reflects upon his life and upon the experiences of the tulkus and teachers he has interviewed. He admits that there are no easy answers to the complications and contradictions of being a Westerner identified as a Tibetan tulku in a modern, rapidly changing world.”
Tittar på barn-teve. Greta och hennes lillebror får varsin låda av mamma, att ha hemliga saker i. Vilken lycka! Att få ha hemligheter. Och att känna det är möjligt.
Att man kan ha hemligheter, ett rum i sitt inre dit man själv väljer om man vill ge andra tillträde.
Kommer att tänka på symptom som brukar nämnas i samband med svårare anknytningsstörning. Och som även – på gruppnivå – sägs förekomma oftare hos personer som bekänner sig till “holistisk” nyandlighet, “newage”, etc. Och som vissa forskare tänker är vad som kan attrahera med sådan andlighet. Göra att den känns bekant.
När man inte har behandlats respektfullt i det avseendet, att man då kanske inte känner att en “privacy of thought” är möjlig, eller ens önskvärd. (Ett annat sådant symptom är “role reversals”, dvs att åtskillnaden mellan t ex vuxen- o barngeneration, och i förlängningen kanske sådant som uppdelningen lärare-elev, är upphävd, diffus.)