Etikett: Carl Raschke

Carl Raschke var nåt på spåret

Carl Raschke var nåt på spåret

Jag gissar det här är det hårdaste som nånsin sagts eller skrivits av en forskare om new age/nyandlighet. Citatet stod i nån lokaltidning, som jag minns det, från norra USA eller Canada.

Carl Raschke har varit kontroversiell, engagerat sig mot Satanism, bl a. Filosof och teolog. Professor vid University of Denver. Fått däng av kollegor som tyckt han varit för alarmistisk, enögd.

Ändå känner jag han hade en poäng. (Det var väl därför jag t o m beställde en kopia av den där artikeln en gång.) Jag tror jag förstår vad han reagerade på. Andra bedömare har tagit fasta på ungefär detsamma i den “holistiska” tankevärlden, men uttryckt sig mer finkänsligt.

Idag när jag ser vad vissa bekanta börjat länka och dela t ex på Facebook blir jag förskräckt. Vad är det som pågår? Vad har hänt?

Kritik mot myndigheternas hantering av Covid-19-epidemin. Okej. Men det är som att ett visst slags misstroget, auktoritetstrotsigt tänkande, släppt alla hämningar & blivit småparanoitt. Kritik mot vaccin blandas med judekonspiration, Illuminati, att Trump är den som kommer att rädda oss, osv. Anything goes, verkar det som. Det är rena upp-och-ned-vända världen, om nån frågar mig.

Potentialen har kanske alltid funnits där, den har bara inte fullt ut realiserats. Förrän nu när fenomenet new age/nyandlighet självt liksom muterat till ett elakt virus man inte sett förut.

Raschke var nåt på spåret.

The spiritual version of AIDS

The spiritual version of AIDS

Kritiken av new age-andligheten kommer från olika håll. Den kan handla om att denna typ av andlighet är alltför kommersiell, okristlig, historielös, fördummande, smaklös, etc. Den kritik som är mest relevant för den här hemsidan är ju sådan som görs ur ett psykologiskt perspektiv. Tre av de skarpaste kritikerna av det senare slaget, som jag stött på, är Carl Raschke, Mel D. Faber och Paul C. Vitz:
MD Faber, i sin bok “New Age Thinking – A Psychoanalytic Critique”, skriver: ”From the psychoanalytic angle, three items stand out clearly; first, we have an overarching presence of infantile omnipotence, the egocentric, unconscious belief in one’s unlimited powers […]; second, we have the urge to fuse regressively with the environment, to attach oneself to the surrounding world (universe) in a way that denies, erases, cancels out the ever-present sense of separation which the cronologically mature individual must cope with during the course of his days on the planet; third, we have a longing for narcissistic inflation, the longing to go about in the belief that one is somehow magical, wonderful […] as opposed to being simply another regular person in the world.
[…]
”I regard New Age thinking as essentially regressive or infantile in nature. It is absorbed, I contend, in matters of symbiotic merger, omnipotence, narcissistic inflation, and in magical thinking and wishing generally. New Age thinking makes war on reality; it denigrates reason; it denies and distorts what I consider to be the existential facts of our human experience; it seeks to restore the past, specifically, the before-separation-world, in an idealized, wish-fulfilling form that has little or no connection to the adult estate.” (Faber, 1996, sid 14-15)
Vitz (1977) skriver bl a om den nya andligheten att den ”knows no laws at all, since laws imply a law-giver”.
Raschke, skriver (ref?): ”I would call it [New Age] the spiritual version of AIDS – that is, it destroys the defences, the immune system, the abilty to cope and function.” (Raschke, 1987, citat ur någon usa-dagstidning, ska hitta ref!)