Deppigt om Deepak Chopra
Inte för att lyfta fram Deepak Chopra som särskilt dålig. Utan för att det får mig att tänka på något vi diskuterat flera gånger tidigare: Den oreglerade terapeut-healer-(guru?)-branchen…
“At the end of our next meeting, he hugged me as usual. And then he kissed me again. This time, it was unmistakably on the lips. My heart sank as he confessed that he was beginning to have feelings for me. I recall him saying that we were karmically connected—and that he was falling in love with me.”
Idolskap, idealisering, visst, det är väl omoget, nåt som inte riktigt hör vuxenlivet till. Men jag tycker frågan är komplicerad.
Om man håller sig till terapi/healing-området, där ändå Deepak Chopra är aktiv… Ett visst mått av idealisering, och med den stark tillit, rentav förälskelse, kan ju höra till? Rentav vara ett verksamt inslag i en djupgående process, transformation?
Medan terapeuten är ofta – just det! – idealiserad, så klart sällan den goda, helgjutna, ofelbara person man målat upp. Överskridanden typ Chopras (om nu denna historia stämmer) vore mkt vanligare också i vanliga vården, om den verksamheten inte var omgärdad av strikta etiska regler, det är ganska självklart… Regelverket är inte bara ett skydd för klienten, som man kan tänka, men lika mycket för behandlaren faktiskt. Det är en allvarlig lek.
Anden är villig, men köttet är svagt… Den som menar sig stå må se till att han inte faller, osv… (Båda ur bibeln va?)… Klart man önskat att Chopra klarat av att hålla gylfen stängd, trist historia, men, men… Aktar mig för att döma honom alltför hårt.
Statistiken förskräcker, i den mån man kan tala om statistik?, men alltså alla avslöjanden från mer eller mindre slutna andliga sammanhang. Sai Baba, Knutby, nu Deepak Chopra… (Orkar inte ens försöka påminna mig eller googla efter fler. Man hör ju om det då o då & för mig går det mesta in genom ena örat o ut genom andra. “Sekter” & vad som sker där är så förutsägbart, banalt. Inte för de drabbade, men själva fenomenet, förloppet.)
Min poäng, eller det jag ville lyfta med inlägget, är mest den mänskliga aspekten av det… Alltså, det är klart det finns riktigt störda individer, predatorer som startar eller söker sig till toppen av de här rörelserna, för att sedan kunna ta sig friheter. Men det behöver inte vara att de är så värst annorlunda i grunden egentligen. Den vanliga mänskliga skröpligheten räcker långt. “Tillfället gör tjuven”, eller “Makt har en benägenhet att korrumpera, och fullständig makt korrumperar fullständigt”, som det heter.