“Ludwig Boltzmann, who spent much of his life studying Statistical Mechanics, died in 1906, by his own hand. Paul Ehrenfest, carrying on the work, died similarly in 1933. Now it is our turn to study Statistical Mechanics.”

Det här kan verka som navelskåderi. Men känner jag vill skriva något om det. Ett hommage åt mig själv och en gammal hobby faktiskt. En meditation över inspirationer, allt uppslukande intressen, besatthet.

Under femton år var språk min stora passion. Inte språk i allmänhet då, utan en speciell vinkel på det. Jag jobbade mot att det skulle bli ett nytt slags lexikon. En “klangordbok” vore väl enklaste sättet att beskriva det. Tycker fortfarande att jag var något centralt, viktigt på spåren. Det var inte alls så tokigt. Men arbetet tog tvärt slut runt millennieskiftet och jag återkommer till varför.

Det hade börjat våren -89. (Med en “upptäckt” så trivial att jag tänker inte ens berätta om den!) Alla mina första försök att skaffa en utbildning utgick sedan från det här intresset. Började plugga Lingvistik på universitetet -92. Eurytmilärarutbildningen hos antroposoferna i Järna 95-96. Gick Komvux för att komma in på Logopedutbildningen, där jag sen tillbringade 03-04. Alla utbildningarna hoppade jag av i förtid. (Vilket ju var en himla tur det för annars hade jag inte haft något studiemedel kvar.)

Men sen tog det stopp. Varför?

Jo jag fick nys om ett slags lexikon som inte bara var en “thesaurus”, som redan det är en mycket speciell sorts ordbok, men ett annat ännu märkligare. Som låg ännu närmre min egen vision av hur man kunde kategorisera språket och ordens mening på ett nytt, klargörande vis.

Just nu minns jag varken vad konstruktören hette eller boken kallades. Inte ens vad som var så speciellt med den? Men killen hade sorgligt nog dött i unga år, fick jag veta. Av en hjärntumör. Om nu detta hade med vartannat att göra. Men fick i alla fall mig att tappa lusten.

Kommer att tänka på det när ser den här bilden.