Kaffe drog, men gott

… Men mitt intellektuella arbete /skratt/ kräver kaffe. Och sen är det gott också, så där är alltså lite gränsfall kan man säga. Men jag menar kaffe är ju också en form av drog, på ett sätt ju, det är ju en sån stimulantia. Jaa… -p2

Motion, springer

Jag tränar mycket annat, gympar och förr sprang jag mycket, men nu har jag tyvärr ett knä som är lite dåligt, så jag kan inte springa. Men jag gympar, och ja cyklar. Och så går vi mycket förstås. -p1 (också Ambiv, Hälsa) -p1

Martinusfolk–

Jag har ju inte varit med på så många, jag har bara varit på tre olika såna här då, men det finns en positiv syn i hela mötet, i deras samtal, liksom i mötet med varandra. Lugnt och positivt, och liksom förhoppningsfullt liksom, man tror på livet och att det blir nåt bra och är nåt bra. Som på nåt vis ja ett lugnt och positivt och tryggt stämning är det på dom här, och det tycker ju jag bådar gott. Och det finns en öppenhet, och man kanske svär lite ibland. -p3

Martinusfolk–

[Jag: Hmm. Det går inte att känna igen dom på nåt sätt då]

Nä. Från utseendet menar du.

[Jag: Ja]

Nä

[Jag: Inga smycken]

Nä det går inte att se nånting. Det är ju väldigt blandat med Martinus, tycker jag, när man går på såna här… träffar folk på, om man går på nåt föredrag… Dom har ju alla möjliga jobb. Jobbar på kontor, och bank, och allt möjligt, väldigt såhär jordnära människor. Väldigt lite new age, om man tänker som new age, det ser man ju nästan alltid, på kläder och stil och sådär. Men det gör man ju inte med Martinus, dom ser väldigt såhär alldagliga ut alla där

[Jag: Men såhär kort… Vad är det som gör att dom blivit intresserade då… dom lever sina vanliga liv och]

Men det måste ju att vara att dom har frågeställningarna, och ett andligt intresse, men dom har ingen intention eller lust att gå med i nån grupp. Och här är vi i gruppen och vi klär oss si och så. Det finns liksom inte. Men dom har andliga intressen och sen att dom har hittat… Man hittar Martinus ensam. Alla som går på dom här föredragen har hittat Martinus själv. För det tror jag man måste göra. Många andra såna här sekter… går man på möten och så får man information tillsammans, och tillsammans så blir man liksom intresserad och tagen av det där på nåt sätt. Men Martinus… Alla som träffas HAR redan det där. Jag tror att man hittar det själv. Man kommer i kontakt med det… Sen måste man på egen hand sitta och läsa dom här böckerna. Och dom är ganska ja omfattande, så alla orkar ju inte läsa dom. Och det tror jag är en speciell typ som orkar sitta och göra det. -p4

Tror inte på byta kön

men Martinus är kanske ändå den som jag tror att jag har hämtat mest ifrån, även om det finns ett element där jag tror att han har rakt ut FEL

[Jag: Jaha]

En oerhört smärtsam process att svälja den biten, faktiskt. Så är det fortfarande honom jag hämtar… eller jag tror att det är det jag mest…

[Jag: Vanligtvis tänker man att man tar till sig en världsbild helt och hållet, men jag blir så nyfiken… om det är nån bit ]

Som sagt… Dom säger ju inte exakt samma sak dom här. Men dom har… Det är väl lite där jag landar… Martinus har ju en idé att man återföds i samma kön hela tiden, och det TROR inte jag. -p6

Sen så fick jag två barn till och då gick det bättre av någon anledning, jag vet inte varför. Och mina barn har ju gett mig oerhört mycket, alltså…

Ja, på nåt sätt har de gått någotsånär fria från min svartsyn, så de förde ju in mycket skojigt, och mycket ljus, och glädje. Och de är alla tre väldigt liksom starka och självständiga och individualistiska och sådär. Det har gett oerhört mycket. Och man lär sig enormt mycket av sina barn /skratt/ -p1

Apropå lesbiska som funnit varandra, som kristendomen ibland fördömer

Ja jag är inte homosexuell själv… jag lever med en man och har barn och sådär… men jag känner ändå att det blir väldigt… jag känner att… Det är bara ett sånt otroligt tankefel tycker jag -p4